Ewelina

Nu när jag kommer att börjar skriva om detta så kommer alla bara "Onej inte igen kan hon inte sluta tjata om han" Men nej det kan jag inte, för att Ola han betyder så mycket. Jag tänkte att på denna bloggen ska jag inte prata om Ola för att jag gör det så mycket annars och vet att folk är trötta på mig!

Men vad ska jag göra liksom. Känslan av att stiga upp sjukt tidigt på morgonen och vet vad man har att vänta sig, den känslan är magisk. De morgorna stiger jag upp som ett jehu, och vill säga att det är det värsta som jag vet att stiga upp tidigt. Man vet vad som väntar en så då stiger man upp så snabbt som möjligt.
Kan knappt äta någonting, sen klä på sig, borsta tänderna, kollar igenom väskan som man packat kvällen innan (det är alltid en Friis & Company väska).

Det bär av till tåget eller en bil om man lyckats fjäska för mamma och pappa ;)
Spänningen känns hela vägen till platsen jag och Camilla pratar om minnen, vad vi tror ska hända idag och om grisen och hennes gäng har kommit dit än!

Väl framme i staden så måste man hitta scenen, kolla vad man kan äta ( alltid jag som tjatar om mat ) blir ofta Mac´donald´s. Men först så måste man hitta en bra plats framför scenen eller om det är en kö. Så sitter vi där hela dagen, nån av oss får gå och köpa mat och gå på nån BajaMaja ibland x) Ofta sitter vi där flera timmar så en dag kan bli jobbit om vädret inte är som man vill ha det, men ofta är det fint! Men vi håller alltid ut för vi vet vad som väntar oss. Spänninegn stiger under dagen mer och mer.

Sen när klockan börjar närma sig det magiska talet, då står man upp sista timmen för att det packas mer och mer folk. Man vänder sig om och ser hur mycket folk det har kommit ofta blir det att man får en liten chock för det är alltid mycket folk. På Rix fm Festivaler är det alltid eller nästan alltid en "transportsträcka" tills vår kära Ola kommer upp på scen!!

Och då brister allt! Jag tänker inte på någonannan och den känslan är helt otrolig, under den tiden Ola är på scen så vet jag inte vad som händer runt omkring mig. Det går inte beskriva känslan men man vill bara skrika av lycka :D ( det gör man i och för sig )

Sen kommer Ola ofta ut efter att han spelat, då får man prata lite med han. Camilla och jag brukar alltid få han att stanna extra länge hos oss så vi pratar med han en stund :D Mee like !
Sen blir det kram, kort och lite prat .

Efter allt detta så vet jag inte hur jag och Camilla är vi är överlyckliga, chockade, glada och helt otroligt känsla i kroppen. Vi skriker och ringer våra närmaste släktingar och vänner, de tycker oftast att vi är helt crazy ^^

Sen påvägen hem så snackar vi hela vägen om den underbara dag som vi haft åter igen. Föraren tycker ofta att vi är helt jobbiga, de är oftast någon av våra föräldrar !  Tack för att ni hjälper oss så mycket !

Ännu en dag som jag aldrig kommer att glömma  <3

Detta var lite av hur våra kära äventyr kan se ut ^^

Det lyckas alltid att hända något speciellt när vi är i farten x)

Crazy but so f*cking fun :D